10 dagar i Bangkok: 7

Dag 7 den 25 januari

Efter morgonpromenaden så blev det några timmar vid poolen. Phueng som hela tiden påstått att det är överreklamerat att sola o bada kunde ligga i vattnet hur länge som helst. Solen undvek hon iofs och låg i skuggan under parasollet.


Själv fick jag ta det försiktigt i vattnet då jag inte känner om jag överanstränger knät. Men en god bok i lurarna och solsken över min soltörstande kropp var en lisa för själen.
Man funderar lite över säkerhetsföreskrifterna när man studerade männen som arbetade med att bygga ut taket på grannhuset. 10 våningar upp sitter de på huk vid takkanten och svetsar utan nå'n form av säkerhetslina eller så.

Det är märkligt lugnt och skönt här uppe vid poolen 8 våningar över det kryllande och hektiska liv som pågår där nere nästan 24/7
Några timmar i solen senare är det dags för nå't kallt att dricka och en läskande fruktdrink i soffan framför TV'n ger ny energi. Det blir en snabblunch på rummet bestående av nudelsoppa innan vi ger oss ut i trängseln på Sukhumvit Road.

Det verkar vara lika mycket folk oavsett när på dygnet man ger sig ut och promenaden till BTS-stationen Phloen Chit tar mer än en timma.
Det är iofs en del att titta på under promenaden och vi hann med en mugg ice-coffee också. Det är riktigt gott, speciellt när man lyckas få dem att ha i lite starkare kaffe.

Det blev skytrain till Siam och så småningom taxi till Pratunam. Där snurrade vi runt på marknaden och i alla möjliga små prång och gränder innan vi med tomma väskor och tomma själar bestämde oss för att det inte var någon bra dag för shopping. Det var helt enkelt för mycket av allting oavsett om det var något man behövde eller inte. Kan väl säga det att det mesta behövde man inte.

Pratunambesöket avslutades med middag på en liten restaurang på Watthana Sin. Det kändes som en familjerestaurang med trevlig stämning bland personal och gäster där alla kunde prata med alla. Ja, mig undantaget då även om jag försökte, vilket uppskattades och skrattades åt. Att det var bra mat gjorde ju inte saken sämre.

Det hann bli sent innan det var dags att fara hemåt så vi tog en taxi direkt utanför dörren. Återigen en taxichaffis från Isaan som pratade oavbrutet med Phueng de 35 minutrarna som färden tog. Det lät som om de känt varandra hela livet. Väl hemma igen så var det bara att duscha och krama kudden som gällde.