Man or Mice

Det är ju nå't att fundera på här i Thailand med alla ladyboys.
Här om dagen fick jag möjlighet att ställa den frågan.

På många barer och restauranger här så består herrtoaletten av en urinoar och en vanlig toalett.
Nu var blåsan sprängfull och jag stegade mot toaletten precis samtidigt med en ladyboy. Vi blir stående i dörren och vi tittar på varandra.
Jag frågar, man or mice? Mice blir hans/hennes svar och vi går in samtidigt. Han/hon sätter sig på toan och jag parkerar mig framför pissholken och lättar på trycket.
När vi kommer ut tillsammans så tittar folk intresserat på oss när hon/han tackar för sällskapet.

Man får ju bjuda lite på sig själv i bland.

Bötfälld….igen.

Frågan är inte om jag skall bli haffad av lagens långa arm när jag kör motorcykel här i Thailand utan när.
Tidigare har jag skrapat ihop följande böter: 100 bath för 2 personer utan hjälm i Si Chiang Mai.
200 bath för avsaknaden av körkort i Nong Khai. Trodde jag blev stoppad för att jag körde på fel sida men icke sa nicke. Det är tydligen helt ok att köra på fel sida så länge man har körkort.
200 bath för att ha kört utan körkort på väg till Bang Sare.

Nu klarade jag mig i 3 månader den här gången utan att bli bötfälld alltså. Det var mycket trafikpoliser på hugget uppe i Udon Thani med ständiga kontroller.
Fick blåsa 5 gånger på 3 veckor (utan anmärkning) samt ett par körkortskontroller som jag klarade mig igenom.

Nere i Pattaya har kontrollerna stått som spön i backen men man lär sig var de brukar stå och då hinner man oftast vika av innan. Det skall ju tilläggas att jag saknar motorcykelkörkort men som regel så accepterar poliserna mitt svenska B-körkort.

Den här kvällen svängde vi ut på Pattaya Klang för att åka hemåt och såg poliserna där de brukar stå i första korsningen, jag gömde mig så gott jag kunde mellan bath-bussarna men den här gången var lagens arm lång. Polismannen klev över gatan och mellan bilarna tills han fick kontakt med mig och det var bara följa med snällt till andra sidan.

Körkort fram och han verkade nöjd med det. Då ville han se handlingarna för motorcykeln och jag förklarade att den fortfarande är så pass ny att de inte kommit än. Det skulle kosta 500 bath sa han och då är det inkluderat att passageraren saknar hjälm.

Ja ja, det är smällar man får ta. Polisen skriver ut boten och skickar iväg osss till polisstationen för att betala, Nu visade det sig att det bara var 200 bath för hjälmen :) Se'n får vi åka tillbaka till honom och visa upp kvittot innan han ger mig mitt körkort tillbaka.

Jag vill inte med det här framstå som duktig för att jag bryter mot lagen. Jag tar helt enkelt seden dit jag kommer och då funkar det så här.

Misslyckad vardagshjälte

Ja, det är inte lätt alla gånger när man försöker vara vardagshjälte.
I går när jag kom med motorcykeln och korsade pattaya Klang och kom in på den alltid trånga gatan utanför Carrefour så blev det plötsligt kaos.
En bil vinglar till häftigt innan den får motorstopp och föraren hänger sig på tutan.

Jag som står precis bredvid i mötande körfält ser direkt varför han tutar.
Föraren ligger över ratten och de vilt uppspärrade ögenen säger mig att det är helt åt h_e det här.
Frugan rusar vilt skrikande ut från passagerardörren samtidigt som jag får upp motorcykeln på stödet.
När jag rycker upp dörren så sliter hon förtvivlat i mig och försöker få mig därifrån. Jag får upp dörren och och lutar den helt livlösa mannen bakåt och ropar på ett par taxikillar att hjälpa till.
Till att börja med så verkar de vara mest intresserade av att titta på. När de ser att jag kollar puls och andning och skakar på huvudet så närmar de sig nyfiket. Men när jag vill ha hjälp med att få ur mannen ur bilen för att få till nå'n form av Hjärt- och Lungräddning då var det stopp.

Frugan har nu kommit in i bilen igen och drar i mannen från andra hållet. Det slutar med att några kvinnor tar hand om frugan och försöker trösta henne och där står jag som en annan idiot och kan inte bättre.
Kaoset är nu totalt på den trånga gatan och alla vill se den nu döde mannen som stirrar vilt med stora ögon och med fradgan rinnande nerför hakan.

Jag skakar på huvudet och gör en uppgiven gest, får tag i en tröja som ligger i bilen och täcker mannens huvud med.
Jag vänder mig lugnt om tar motorcykeln och åker tillbaka hem igen. Jag hade inte riktigt kraft att åka vidare på en gång.

Vi tänker olika, eller hur var det?