Onsdagens golfrunda över Torshälla GK's nio sista hål började med en härligt toppad boll rakt ner i bäcken. Rätt ställe att göra den missen på. 10:e tee ligger precis nedanför serveringen och alla kastar ett öga på den som spelar ut. Jag svor högt så att även de som inte tittade skulle förstå att det var något alldeles speciellt på gång. Eftersom jag gick själv så tänkte jag att "det där måste vara en klockren Mulligan" och vevade iväg en boll till som i maklig takt vinglade iväg över bäcken. Men när jag var på väg över bron så bestämde jag mig för att krypa till korset. Fram med en ny boll och droppa och se'n slå mitt 3:e slag. Jag lyckades knacka mig fram och i koppen på 7 slag och kunde notera dagens första poäng. 11:e hålets 497 meter bjöd på lite magi vid inspelet till green. En tokmiss som gick mot 12:ans tee träffar en sten och singlar in i skogen. Jag spelar en ny boll och när jag kommer närmare green så ser jag min första boll liggandes vid greenkanten. Bästa Labero-tricket. Blev dock ett streck på detta par 5 hål.
Nu är det dags för kamp igen, 12:e hålet som varit ett mardrömshål för mig. Speciellt på sen eftermiddag när solen ligger på rätt i ansiktet. 160 meter bort grinar tre bunkrar mot mig när jag drämmer till med hybridklubban. Precis som vanligt så försvinner bara bollen utan att jag har en susning om var den tagit vägen. Jag tror att det är en portal till en annan dimension precis där och när de på andra sidan konstaterat att det bara var en skitboll till så skickar de tillbaka den. Därför så ser man aldrig var bollen landar nå'nstans. Det kändes som en hygglig träff så jag knatade nerför backen och spanade. Till slut hittar jag på bollen ca 10 meter till vänster om green. Med en chip eller vad det nu heter tog jag mig över bunkern och hålade ut på 3 slag. Hålets par men en eagle för mig som med hcp 36 har 2 extra slag på hålet. Märkligt system det här med handicap.
Se'n följer tre hål med varierande framgång, tar några poäng till iaf.
Bl.a. gör jag 4 slag på 15:e som är ytterligare ett par 3-hål jag brukar ha problem med. De flesta utslag brukar hamna i skogsbacken som ligger tätt till höger mellan tee och green.
Nu väntar banans svåraste hål (Index 1) där tee ligger högt upp och bollen skall helst gå igen om en ganska smal passage mellan några träd. Jag drämmer till med trä-3:an eftersom jag inte har nå'n driver. Bollen går högt över mitt "favoritträd" men dör ganska snart och blir liggande 180 meter bort. Nu väntar bäcken på mig igen 100 meter bort och jag satsar på att slå över direkt trots att jag vet hur det ofta slutar. Bollen går alldeles för lågt och för långt åt höger och träffar bron med en ljudlig smäll. Som vanligt ser jag inte var den studsar nå'nstans men flytet håller i sig och jag hittar på den i spelbart läge. Nu kommer nästa paradslag, en järn-nia som träffar green och med en tvåputt får jag känna mig mer än nöjd.
Promenaden förbi klubbhuset på väg mot 17:e går ganska lätt men säg den glädje som består. Utslaget rullar med knapp styrfart nästan ända ner till röd tee och se'n spelar jag mig genom 17:e med nästan bara slag ifrån ruffen. Går i mål på sju slag och en pinne iaf.
När jag peggar upp på sista hålet skymmer det en del och en annan som har jobbigt ändå med att hinna se var bolluslingen tar vägen. Den hamnar långt ut till höger där inte fairway har börjat. Med en svepande hybrid förpassar jag bollen över 150 meter och lyckas precis ta mig över bunkern. 140 meter kvar nu och bäcken ligger och flinar emot mig halvvägs mot green. Jag drar mig till minnes senast jag stod i det här läget. Två bollar i bäcken och se'n tog jag bagen och gick hem utan att spela färdigt. Men fan den som ger sig, fram med järn-fyran (bra till allt) och det högsta slag jag mäktat med resulterar i ett fett nedslagsmärke på green och bollen på behagligt puttavstånd. Dagens andra par som med mitt hcp är lika med eagle.
Dagens facit: Endast en bortslagen boll (hittade å andra sidan sju andra när jag letade), två st eagle och bara ett streck, 0 poäng. Totalt 23 poäng över nio hål.
Kanske inte på grund av min skicklighet som golfare men med lite envishet som mynnade ut i lite tur var det ganska lätt att vara golfare den här kvällen.
Måste bli tråkigt när svingen blivit bra och man har en klubba för varje tillfälle. Nu blir det ibland lite lotteri och många spännande slag som får se dagens ljus. Det är faktiskt ganska kul att få spela bollen från ett tokigt läge med ett klubbval som skulle ge caddien sparken direkt om han föreslagit det.
