..crazy diamond, vilken hit va?Från albumet Wish You Where Here(bilden)
Det var flera år sedan jag lyssnade på Pink Floyd men den ”satt som en smäck” direkt. Men jag tar det från början.
En vanlig lördag och jag hade tänkt mig en tur på motorcykeln för mig själv de 16 km till Tha Bo och inte göra nå’nting egentligen. Bara njuta av att kunna åka mc igen. Det går bra när jag sitter själv på hojen för då kan jag sitta långt bak och får ner foten ordentligt till växelreglaget.
En vanlig lördag och jag hade tänkt mig en tur på motorcykeln för mig själv de 16 km till Tha Bo och inte göra nå’nting egentligen. Bara njuta av att kunna åka mc igen. Det går bra när jag sitter själv på hojen för då kan jag sitta långt bak och får ner foten ordentligt till växelreglaget.
För den som inte vet så har jag opererat ett knä för sex veckor sedan och får inte böja knät mer än 90°
Planen sprack dock ganska snabbt då en vän ringde och ville bjuda över oss på lite grillat (till frukost?) vid tolvtiden. Jag sa att jag följer med om det inte handlar om att dricka whisky och soda till frukosten. Men när vi kom dit så såg jag att det var precis det det handlade om, ingen åt men däremot så var hela familen med vänner samlade och bordet fullt med flaskor Hong Thong och Surakaw. Hur kul är det?
Phueng och mor i huset tog dock tag i det hela och såg till att det kom mat på bordet och kött på grillen. Jag gjorde som vanligt vid de här tidiga dryckestillställningarna, mörkade med mycket soda i glaset. Ja, drickat blev kanske inte så mörkt.
Efter mat och dryck skulle vi över till tempelområdet där den ambulerande musikshowen var i dag. Jag har sett dem vid ett antal tillfällen och det här var det absolut sämsta av dem alla. Eftersom det var en liten by så var det minsta scenen och ljudanläggning hittills. Ljudet orkadet inte riktigt och det sprack emellanåt. 5-manna-bandet verkade trötta, sångarna och sångerskan sjöng falskt och det var bara två tjejer som dansade osynkat på scenen men det räckte för aldrig har det väl synats så tydligt att de inte har nå’n plan alls för koreografin. Två tjejer till anslöt till den osynkade dansen och fick det att se ännu rörigare ut. De lokala fylltrattarna dansade iaf från början och utarbetade och berusade kvinnor bjöd även de på lite mera dans än fyllskallarna. Ungdomarna höll sig lite mera i bakkant och dansade vid borden. Framåt 16 så har ladyboysen tagit över framför scen och ett tjugotal ladyboys försöker överträffa varandra i konsten att dansa som sexiga och villiga flickor.
Höjdpunkten var när en av de lokala maffiabossarna kom med ett par lådor Hong Thong och lät hälsa att det var Thaksin som bjöd på drickat i dag. Vi fick ett par flaskor till vårat bord då våran vän ganska snabbt tog över och bestämde hur flaskorna skulle fördelas. Framåt 17 så började de att riva scenen medans showen pågick och området tömdes ganska snabbt på folk. Vi var väl ett tjugotal som blev kvar vid borden och nu skulle det pratas med farangen som är en lite udda fågel ute på landsbygden.
Vid 19-tiden är vi äntligen hemma igen och vi drar ner jalusiet till butiken på en gång och lägger oss på golvet för att vila en stund. På golvet låter inte så drastiskt som det är. Bakom hyllorna så har vi lite mattor på golvet med lite tillhörande täcken och kuddar där man kan sitta eller ta sig en tupplur om man så vill.
Jag ställde alarmet i mobilen på väckning om en timma, vill ju inte sova bort hela lördagskvällen och ligga vaken i natt. När jag lade ner huvudet på kudden så fick jag enförnimmelse av musik, det var Burning Bridges från Pink Floyds album Obscured By Clouds. Märklig känsla, för om det var länge sedan jag lyssnade på Pink Floyd så var det hur länge sedan som helst som jag lyssnade på albumet Obscured By Clouds.
Planen sprack dock ganska snabbt då en vän ringde och ville bjuda över oss på lite grillat (till frukost?) vid tolvtiden. Jag sa att jag följer med om det inte handlar om att dricka whisky och soda till frukosten. Men när vi kom dit så såg jag att det var precis det det handlade om, ingen åt men däremot så var hela familen med vänner samlade och bordet fullt med flaskor Hong Thong och Surakaw. Hur kul är det?
Phueng och mor i huset tog dock tag i det hela och såg till att det kom mat på bordet och kött på grillen. Jag gjorde som vanligt vid de här tidiga dryckestillställningarna, mörkade med mycket soda i glaset. Ja, drickat blev kanske inte så mörkt.
Efter mat och dryck skulle vi över till tempelområdet där den ambulerande musikshowen var i dag. Jag har sett dem vid ett antal tillfällen och det här var det absolut sämsta av dem alla. Eftersom det var en liten by så var det minsta scenen och ljudanläggning hittills. Ljudet orkadet inte riktigt och det sprack emellanåt. 5-manna-bandet verkade trötta, sångarna och sångerskan sjöng falskt och det var bara två tjejer som dansade osynkat på scenen men det räckte för aldrig har det väl synats så tydligt att de inte har nå’n plan alls för koreografin. Två tjejer till anslöt till den osynkade dansen och fick det att se ännu rörigare ut. De lokala fylltrattarna dansade iaf från början och utarbetade och berusade kvinnor bjöd även de på lite mera dans än fyllskallarna. Ungdomarna höll sig lite mera i bakkant och dansade vid borden. Framåt 16 så har ladyboysen tagit över framför scen och ett tjugotal ladyboys försöker överträffa varandra i konsten att dansa som sexiga och villiga flickor.Höjdpunkten var när en av de lokala maffiabossarna kom med ett par lådor Hong Thong och lät hälsa att det var Thaksin som bjöd på drickat i dag. Vi fick ett par flaskor till vårat bord då våran vän ganska snabbt tog över och bestämde hur flaskorna skulle fördelas. Framåt 17 så började de att riva scenen medans showen pågick och området tömdes ganska snabbt på folk. Vi var väl ett tjugotal som blev kvar vid borden och nu skulle det pratas med farangen som är en lite udda fågel ute på landsbygden.
Vid 19-tiden är vi äntligen hemma igen och vi drar ner jalusiet till butiken på en gång och lägger oss på golvet för att vila en stund. På golvet låter inte så drastiskt som det är. Bakom hyllorna så har vi lite mattor på golvet med lite tillhörande täcken och kuddar där man kan sitta eller ta sig en tupplur om man så vill.
Jag ställde alarmet i mobilen på väckning om en timma, vill ju inte sova bort hela lördagskvällen och ligga vaken i natt. När jag lade ner huvudet på kudden så fick jag enförnimmelse av musik, det var Burning Bridges från Pink Floyds album Obscured By Clouds. Märklig känsla, för om det var länge sedan jag lyssnade på Pink Floyd så var det hur länge sedan som helst som jag lyssnade på albumet Obscured By Clouds.
Jag har laptopen står på ett bord intill så jag kravlar över dit och letar efter albumet men hittar inte på det. De enda Pink Floyd-album jag har är The Wall och ett samlingsalbum vid namn Echoes och valet faller på det senare. Jag sätter mediaspelaren VLC på random och första låten som tar form är Shine On You Crazy Diamond. Jag lägger mig ner och låtens suggestiva inledning får mig att koppla av totalt och bara njuta. När sången kommer igång så är det bara två meningar innan titeln kommer, ”Remember when you were young, You shone like the sun. Shine on You crazy diamond”
När jag hör det så ser jag en bild av Beatlarna som korsar en gata, dock inte Abbey Road, samtidigt som tankarna går till Emily, den flicka som Pink Floyds tidiga frontfigur, Syd Barrett påstod sig ha sett när han vaknade upp i skogen efter en spelning. Om hon var på riktigt eller var en hallucination av den ofta påtända Syd är väl oklart men hon fick låten See Emily Play tillägnad sig. En låt som för övrigt Dawid Bowie spelade in och var med på hans album Pin Ups.
Tankarna for genom mitt huvud och när Comfortably Numb drog igång så var jag tillbaka på Earls Court Arena i London torsdagen den 7 augusti 1980. Jag somnar under låten och vaknar till ett fruktansvärt gitarrljud som absolut inte härstammar från David Gilmours gitarr. Det är min mobil som förkunnar att min timme med sömn har passerat så det var bara att sätta sig vid datorn och knappa in en text om mina tankar och hitta nå’n bild som passar bra till.
Nu är det i alla fall dags att äta middag, det blir en flaska öl till maten, inte mer. Är det nå’n bra match i Premiere League så blir vi kanske sittande med ytterligare en öl.
