Att ta en förlust

Jag brukar inte ha några problem med att ta en förlust. Vägen dit kan vara värre även om det blivit bättre med åren. Vägrar att ge upp även om man ligger under stort, "It ain't over til' the fat lady sings".

När det väl är över och en förlust ett faktum så är det bara att bita ihop och ta nya tag. Jag kan leva med att mina favoritlag, Leksand och Hammarby inte spelar i högsta serien. Det kommer snart en ny säsong och då är vi på väg upp igen.

Värre är det dock när fotbollslandslaget spelar bort sig i EM-/VM-kval. Som senast då man bara ställde ut skorna mot Ungern och väntade på att Zlatan skulle hänga segermålet på övertid.

Jag glömmer heller aldrig när Sverige förlorade borta mot Tjeckoslovakien i kvalet till VM i Mexico efter bl.a. självmål av Andreas Ravelli.
Det gjorde dock inte så mycket enligt expertisen. Sverige skulle ju bara slå Malta samtidigt som Västtyskland skulle göra detsamma med Portugal som var enda hotet mot oss.

Visst vann Sverige sin match till slut efter Glenn Strömbergs segermål. Men det omutbara Västtyskland förlorar helt ofattbart på hemmaplan och Portugal blåser Sverige på en plats i solen.

Det var en förlust som tog tid att smälta även om det blev många höjdpunkter i detta fantastiska VM-slutspel i ett stekhett Mexico.
Ett VM som dominerades av Maradonna, som här i kvartsfinalen mot England.

Positivt vid 1-0


och lite mindre positivt vid 2-0


Jag tror inte engelsmännen har smält den förlusten än trots de 25 år som passerat

Finalen vanns av Argentina som besegrade Västtyskland med 3-2

När jag håller på att knacka ned det här så får jag höra om flygolyckan i Ryssland där hela ishockeylaget Lokomotiv Jaroslavl omkommer.

Då kan man snacka om förlust. Hur tar man en så'n förlust?